Medverkan i Forum
Forum, då tänker jag på antikens Rom. Vattenrören tycker jag påminner om gamla romerska kolonner. Forum var ett torg eller mötesplats. Idag har vi diskussionsforum på nätet, det är också mötesplatser. Skördefesten och Konstnatten är också ett forum där människor träffas.
I konsten talar man ofta om att man inspireras av den ena eller andra ismen eller någon konstnärs sätt att jobba. Vad det egentligen handlar om är att man stjäl idéer. Men det säger man inte! Inspireras av låter lite finare.
Marcel Duchamps idéer om ”readymades” har i varje fall jag stulit. Medverkan i Forum består enbart av readymades. Inte en enda sak har jag gjort själv faktiskt. Allt är saker som har tagits ur sin ursprungliga tjänst och flyttats för att tjänstgöra som en inspirationskälla för tankar, drömmar och visioner. Här i en installation. Naturligtvis också med Marcel Duchamps egen fråga: ”Vad är konst”? Ja, vad är konst egentligen?
Ett enkelt svar är att konst är allt som betraktaren anser vara konst. Konst är egentligen saker som vi påverkas av på ett eller annat sätt. Konst har olika syften. En gemensam sak för all konst är att sätta igång betraktarens fantasi, tankeverksamhet, visioner och drömmar. Både positiva och negativa, politiska eller religiösa. Konsten vill ofta berätta om rättvisor och orättvisor i samhället, om skönheten och glädjen i det vackra. Konsten vill berätta, precis som en bok, fast med bilder mer än ord. Framför allt uppfattar människor konst väldigt olika. Därför är det alltid betraktaren som gör konstverket färdigt, inte konstnären. Han startar bara en process i betraktaren. Inga åsikter om ett konstverk är fel! Allt är rätt. I konsten har vi rätt att leva ut och berätta om våra innersta känslor. Kanske om våra hemligheter. Konst behöver, egentligen, inte heller betyda något, det kan bara vara en liten rolig färgklick i livet.
Marcel Duchamp tog bl. a en vanlig flasktorkare från ett kök och ställde den på en piedestal i ett galleri. Det här bruksföremålet som människor tidigare använt för att torka nydiskade flaskor på hade knappast tidigare betraktats som konst. Plötsligt gick folk runt och betraktade flasktorkaren som ett konstverk! Den hade plötsligt blivit en skulptur! Ett konstverk bland andra. Var det Duchamp som skulle ha äran för det? Var det inte snarare den som en gång designat flasktorkaren? Nej, han hade designat ett bruksföremål. Bakom alla våra bruksföremål som vi använder i vardagen, hemma i köket, på arbetet eller på fritiden finns en konstnär som har designat och formgivit, men Duchamp hade gjort bruksföremålet till konst genom att ställa ut det i ett galleri. Han hade tagit det ur sin ursprungliga uppgift för att låta betraktaren avgöra om det är konst eller inte. En gammal utsliten hydrofor, några kasserade vattenrör osv. Är det konst? Ja vad tycker du?
”Medverkan i Forum” består av ett antal olika readymades, bruksföremål, som tjänstgjort under årtionden som just hydrofor, vattenbehållare, vattenrör, medar till sparkar och en helt vanlig stege. Allt har kasserats, bytts och ersatts med nyare saker. Det gamla går en annan tråkigare verklighet till mötes, nämligen kastas på tippen. Eller få en annan form av liv kanske som medverkan i en installation. Växterna i rören talar väl för att nytt liv spirar ur det gamla.
Det gamla soluret verkar kanske lite felplacerat i toppen på en hydrofor. Konstnärens frihet! Det visar rätt tid, men man behöver kanske något att klättra på för att kunna se tiden. Ur led är tiden kanske? Det måste vara plus och minus på allt, yin och yang, varandras motsatser. Det onda och det goda. Solurets pil pekar mot norr, mot kylan, medan allt annat envist pekar mot söder, mot solen och värmen. De röda brottarna i mitten, har jag kallat för Värmur och Köldur och vi ser hur Värmur med all sin kraft bryter ner Köldur ivrigt påhejad av alla sina fans. En symbol för det godas kamp mot det onda kanske.
Berättelsen om hur John Lennon och Yoko Ono träffades, hörde jag för en tid sedan. Yoko Ono som är konstnär, hade utställning, Lennon var besökare. Överst på en ganska hög stege fick John Lennon se en liten papperslapp. Han blev så nyfiken att han måste klättra upp för stegen för att kunna läsa. På lappen stod ”Love”! Kanske måste man klättra uppåt för att nå kärleken. Jag har också ett ”Love” i min stege, men inte skrivet på någon liten papperslapp, papper går så lätt sönder. Kärleksidealet är hållbarhet och tålighet, kärleken skall vara av ett material som tål livets hårda törnar. Nu är det ju tyvärr inte alltid så i verkligheten, men allas vår dröm om kärleken, tror jag, är att den ska vara så. Därför är min kärlekslapp i rostfritt stål. ”Gammal kärlek rostar aldrig”. Solstegen kanske också visar vägen mot himlen, mot Gud. Gud som ÄR kärlek!
Installationen kan också illustrera vattnets väg. Rören leder vatten. Hydroforen är en vattenbehållare. Med medar färdas man på fruset vatten. Vatten har ju en central plats, inte bara i livet, utan också i konsten. Bl.a ”vattenbärerskan”, av Bror Hjort, som finns på Råsunda torg eller ”Källan” av Picasso. Osv.
Bönstegen
Alla önskningar och böner föds med en tanke.
Tanken växer och blir en dröm.
Drömmen växer och blir en vision.
Plötsligt finns en bild inne i huvudet, av vår önskan.
Skriv gärna ner Din önskan på ett papper.
Fäst papperet på stegen, med en bit tejp.
Din bön kommer att klättra upp för stegen
och följa pilens riktning, rakt mot Gud.
ERLING 2014
SLAGERSTAD
Blåsten – En hyllning till östanvinden
Element är T käre Watson